Mitt huvud gör ont, ont för att jag har så mycket att tänka på i skolan och hemma men också för att ju äldre jag blir desto  klarare ser jag livet och hur svårt saker och ting är. 

Hur skönt skulle det inte vara om någon kunde förbereda en för allting som väntade, tänk om man fick råd om vad och hur man skulle göra i vissa situationer.

Var är jag om två-tre år och vad kommer jag göra om tio? Ibland önkar jag att jag inte brydde mig, att jag bara kunde sluta tänka men mina hjärna slutar aldrig. Jag är rädd för framtiden, vill inte misslyckas och ha ett sunktigt jobb för att jag kan så mycket bättre. Eller jag tror det iaf, ibland så ifrågasätter man sig själv. 

 

Nu ska jag försöka sova, blunda och inte tänka på någonting. Fan, att jag jobbar imorn. Ville plugga.